Mer om min nya frisyr

Förrutom att det är skönare att duscha med kort hår, och att man spar schampo, och att håret torkar fortare, så har jag uppmärksammat ytterligare ett positivt faktum som jag direkt härleder till min nya frisyr; kvinnor ler mot mig.

Det finns förstås undantag. Rockbruden i mitt band blev förkräckt och började föreslå saker som att jag skulle "raka bort allt" och "börja om från början"(!). Den i princip enda tjejen där jag tränar tyckte att jag såg "mer vuxen ut"(?). Men i övrigt så har jag endast möts av positiva kommenterar och leenden. På stan och på jobbet.

På jobbet så väntar tjejer numera på mig, även om dom slutar typ en kvart tidigare, bara för att få sällskap till T-banan samt åka några stationer. Holy crap liksom. Om det inte är ett kvitto på en lyckad frisyr, så vet jag inte vad som är det. (För frisyren är nämligen den enda skillnaden på mig. I övrigt är jag densamma.) Hursomhelst så hoppas jag nu på en löneförhöjning. Fan, alla mina chefer är kvinnor ju.

Hur i helvete ska detta slå tillbaka på mig? Kommer jag få sparken? Det återstår att se.

Svammel med en stänk citron

Jag spenderade mestadelen av förförra helgen med att klaga på mitt pissiga liv för en gammal kompis. Vi hade inte setts på ett tag och han tänkte väl att det vore skoj att höra vad jag haft för mig senaste tiden. Shit vad han måste ha ångrat sig. Det är nästan så att jag får ångest över vad jag utsatt honom för. Först var det telefonterror och sedan fick han höra hela kvällen ute på krogen. Stackars sate...

Ganska ironiskt då att jag nästan direkt efter blev kallad till en arbetsintervju för ett riktigt storfräsarjobb. Det var på ett amerikanskt bolag och jävlar vad det går undan med jänkarna: Jag blev uppringd och fick frågan om jag kunde dyka upp på en jävla gång. Jesus fuckin christ liksom. Brinner det? Panik fick jag i varje fall. Drog fram kavajen, strök skjortan och letade fram finskorna (som jag även fick putsa förstås). Och där stod jag sedan framför spegeln... fint klädd men med rena rama Kurt Cobainhåret. Fan, jag kan ju lika gärna skita i att åka om jag ska se ut så här... En halvtimme senare var även det åtgärdat och stylad likt en gosse i Hitlerjugend satte jag fart in till stan för intervjun. Vilken - hör och häpna - gick tokbra, över all förväntan. Jag kunde nog inte ha gjort det bättre. Hon rent av älskade mig och sa rakt ut att jag hade svarat bra på frågorna och gjort ett grymt intryck.

Innan jag fick det väntade beskedet om att dom valt någon annan, så försökte jag starta ett nytt liv med min nya frisyr. Det var patetiskt men så desperat är jag. Ett tag trodde jag t.o.m. att det skulle gå vägen också. När Gnaget tryckte in 1-o mot Malmö och inga rapporter på mål från Borås hade kommit in, så trodde jag, för en kort stund, att det verkligen fanns en Gud. Och sedan kom allt på en gång. Förstås. Ungefär som när Jim Carey får käka asfalt i filmen Liar Liar. Alltså, när planet redan avgått och han springer ut i luften och sedan faller ner i marken. Smack. Elfsborg gör ett skitmål ungefär samtidigt som jag ser att jag har ett missat samtal från jänkarna. Oh yeah.

Nä, nu ska jag nog ta och fixa mina nya visitkort. Socialfall med magisterexamen.