Citat

"Livet är härligt för den som har en eller annan att älska - och ett rent samvete."

- Leo Tolstoy

Vem fan har tänkt ut det här?

Det kostar ca 350 kr per år att stå i kö för en lägenhet hos Stockholms stads bostadsförmedling AB.

Vad vi har här, är alltså en organisation vars SYFTE det är att förmedla bostäder, men vars intresse ligger i att ha så många köande som möjligt...

Fan vad lyckat

Galczynski

Dni i noce znami biegna,
a my z nimi ku przodowi,
w trudzie tworzac piekno, piekno,
które znów sluzy trudowi.

Z chmury zwisa snieg z ukosa,
twarz twoja w srebro przemienia.
Chcialbym snieg na twych wlosach
ocalic od zapomnienia.

Mycket päls så att vi inte fryser

Det är ganska fint hur mycket min bror gillar djur... jag hade nästan glömt bort hur vi som barn kunde komma sent till skolan eftersom han skulle rädda alla sniglar som krypit upp på vägen efter att det regnat...

Djuren på Skansen igår behövde visserligen inte räddas (eller kanske, jag vet inte), men när han tog min kamera och började fotografera alla djuren, och ropa på mig att jag skulle se det här... och det här... och kolla här... så kom bilderna av min bror som sexåring, sniglarna och den våta asfalten tillbaka...

Jag ångrar att jag inte hjälpte honom mer då, än vad jag gjorde

Media

All mediarapportering är vinklad - det vet vi. Men ibland så tröttnar man...

I slutet på nyheterna häromdagen visades ett inslag om president Bush, på besök i något östeuropeiskt land, och historien var högst kalkonartad.

Tydligen så hade någon (stackars sate helt utan liv) noterat att världens mäktigaste man minsann blev av med sin klocka när han hälsade på folket, och att han bara stunder senare dessutom verkade ha dragit på sig en ny klocka... liksom, HOLY CRAP!

Varför Bush var på besök i landet, och varför han hälsades välkommen av så många, så entusiastiskt, nämndes inte. För det, var tydligen INTE nyhetsvärdigt.

Snyft

"Jag är så himla vacker... Ingen förstår mig, ingen känner mitt riktiga jag, för det enda som uppmärksammas är mitt utseende... Det är så jobbigt när "de gör så"... Snyft... Mina vackara ansiktsdrag... ... Det är så synd om migsjälv... Buuhuu. "

Priset för veckans lyxproblem går till en liten, blond och skör flicka, ack så djup hon är.

Deja vu

Jag tog alldeles för lång tid på mig, men till slut så pekade jag på hennes jacka och sa att hon nog tappat sin reflex. Där satt bara en häftnål, och från den hängde - vad jag uppfattade som - ett avslitet snöre. Hon kände efter på sin beiga Peakjacka och faktiskt så fick hon fram en reflex, som därtill hängde i det snöret som jag tyckte såg avslitet ut. Hon höll upp reflexen och log. Det var en grön nallebjörn. Hon sa något, ungefär samtidigt som jag ursäktade mig med att det ju hade sett ut som att snöret varit avslitet. Jag hann tänka att det var typiskt mig att torska en så söt flicka till en nallebjörn. Igen.

Resten av kvällen spenderades som brukligt efter ett sådant här nederlag; med en oövervinnerlig känsla i kroppen gick jag runt och utmanade ödet. Den här gången in på en rockklubb, och där inne tänkte jag fråga alla jag stötte på, vad som egentligen var så hårt med hårdrock. Det mesta är ju bara homosexuellt, när man tänker efter.