Jag tog alldeles för lång tid på mig, men till slut så pekade jag på hennes jacka och sa att hon nog tappat sin reflex. Där satt bara en häftnål, och från den hängde - vad jag uppfattade som - ett avslitet snöre. Hon kände efter på sin beiga Peakjacka och faktiskt så fick hon fram en reflex, som därtill hängde i det snöret som jag tyckte såg avslitet ut. Hon höll upp reflexen och log. Det var en grön nallebjörn. Hon sa något, ungefär samtidigt som jag ursäktade mig med att det ju hade sett ut som att snöret varit avslitet. Jag hann tänka att det var typiskt mig att torska en så söt flicka till en nallebjörn. Igen.
Resten av kvällen spenderades som brukligt efter ett sådant här nederlag; med en oövervinnerlig känsla i kroppen gick jag runt och utmanade ödet. Den här gången in på en rockklubb, och där inne tänkte jag fråga alla jag stötte på, vad som egentligen var så hårt med hårdrock. Det mesta är ju bara homosexuellt, när man tänker efter.
No comments:
Post a Comment