Monday, June 14, 2010

Sponsrat Stureplansliv och påhittade prinsar

Förr i tiden så var det åtminståne hardcore att vara kung eller drottning. Visst, man bodde i sin borg och åt sina 147-rätters middagar medan folket svalt, men verkligheten kunde hinna ikapp en illa kvickt. Det fanns massor av faror: Ett makthungrande syskon. Bondeuppror. En utländsk här. Giljotinen. Även lugna dagar krävdes personliga uppoffringar. Man var t.ex. tvungen att gifta sig av politiska skäl.

Tiderna har dock (som bekant) förändrats. Jag vill jag inte låta som en allt för missnöjd undersåte, men idag har medlammar av vår kungafamilj endast privilegier och inga som helst skyldigheter eller plikter. För att åtnjuta den lyx Bernadottarna omger sig med, krävs absolut inget av dom personligen, och de riskerar absolut ingenting själva.

Nu kanske det är aningen drastiskt att storma slottet och hänga Carl XVI "Självfallet" Gustaf i flaggstången. Eller våldta Madeleine, som rapparen Ken hävde ur sig på scen en gång. Men varför kan vi inte ställa krav på kungen och hans familj? Vi betalar ju för dom. Vi måste ställa krav ty Bernadottarna själva verkar inte vara beradda på den minsta uppoffringen. Victoria har t.ex. inga planer på att följa svensk tradition när hon ska gifta sig på lördag, utan planerar på sann Hollywoodsk manér att bli "överlämnad" av pappa kungen vid altaret.

Om vi ska fortsätta på samma spår; Varför säger ingen något i stil med: "Du Victoria, etanolbilen i all ära, men vi behöver stärka upp våra band med de oljeproducerande länderna. Tillåt mig presentera Shejk Abdallah av Saudiearabien. En äkta kunglighet och din blivande man."

Om vi ska sätta svensk demokrati ur spel och kalla någon för "Ers Höghet", och ösa skattepengar över en utvald familj, så bör vi även sätta demokratin ur spel gällande samma familjs skyldigheter och plikter. Det råder i nuläget en obalans som vi måste rätta till. Victoria får alltså inte gifta dig med vem hon vill. För varje förmån hon har, så lägger vi på en skyldighet. Ridå.

Men nej. Istället tillåts Victoria tramsa runt på Stureplan, spendera våra surt förvärvade pengar, och åka runt och praktisera på fina positioner. Hon väljer en man av folket som passar henne och det hittas på en prinstitel till denna lyckans ost. Lillebrorsan Carl Philip gör lumpen i fem minuter och blir utnämnd till amiral och Madde "vill bo i New York nu." Jaha? Jag själv vill ha en outtömlig frys med glassbåtar.

Missförstå mig inte nu. Jag har inga som helst problem med rika människor. Är du rik? Grattis. Så länge svaret på frågan: Hur lyckades du? ... är något annat än "Jag petade mig själv i näsan en hel del", så har jag inga som helst problem med rika människor.

Men varför ska jag vara med och sponsra Victorias och Maddes Stureplansliv? "Ja för kungafamiljen gör ju så bra reklam för Sverige ändå." Jovisst, en och annan busslast med japaner blir säkert nöjda, om än inte så jävla imponerade som många tror. Men om vi för en stund säger att den reklamen är värd dessa 200 miljoner om året, så varför startar Bernadottarna inte en egen jävla PR-byrå och tjänar sina egna jävla pengar? Varför ska vi betala medan de partajar i Båstad?

Nä, lyssna och lär av Althin. Hoppas han får mer tid i rutan på lördag.

Saturday, October 17, 2009

Häpnadsväckande

Jag kan liksom inte sluta lyssna. Jag borde stänga av eftersom det är så JÄVLA dåligt, men jag vill höra hur mycket dom kan göra bort sig. Jag pratar om Morgonpasset i P3. Eller ska jag säga Trams och Flams-passet i P3?

Programmet har knappt någon struktur, det är inte roligt, och vi har straffats med tre skämt till programledare. Jämfört med folket som gjorde sommarradio senast, eller alla andra tidigare programledare som jag kan minnas för Morgonpasset, så är dessa tre sanslöst dåliga. Det är som en bilolycka - man kan inte sluta titta (i det här fallet lyssna).

Martina Gaphals Thun. Hennes jävla röst alltså... Gympalärare skulle hon kunna bli, gorma på gundskolelever eller jobba på fritids och jaga ungar med en pinne. Inte en röst man vill vakna till. Och hennes jävla skratt... fy fan

Kodjo Jag-är-inte-och-kommer-aldrig-någonsin-att-bli-en-radiopratare Akolor. Helt värdelös. Ska tydligen vara komiker. Pratar utan att tänka, kan inte ens läsa vädret innantill. (Seriöst alltså, hur jävla svårt kan det vara?) En Chris Turk wannabe. 15-åriga tjejer tycker han är söt, men det är allt.

Hanna Jag-orkar-typ-inte-prata-men-visst-är-jag-kåt Hellquist. Säg något, det är liksom meningen att du ska prata, du är med i radio. Ja ,vi vet att du vill ligga...

Att dom får fortsätta? Att ingen sparkar ut dom? Vem är ansvarig för spektaklet egentligen?

Thursday, October 08, 2009

Det var som fan

Det verkar som att min blogg har läsare trots allt.

/Den självgode

Saturday, March 28, 2009

Du vet att det är illa när du

- inte har några vänner du vill höra av dig till

- inte vågar gå hem efter jobbet för att det är så jobbigt att vara ensam hemma

- bävar inför helgen, för att du som vanligt inte har några planer, och för att du vet att det hela kommer sluta med att du ligger ensam på golvet i din lägenhet och lyssnar på dyster musik

- handlar mat på Citygross och kallar det för "dagens aktivitet"

- skrattar för dig själv åt din stereotypa olycka

- funderar på att importera en kvinna från Thailand

- blir glad över att få reklam i brevlådan

- får böcker av dina föräldrar som behandlar frågan hur man bygger sociala relationer

- längtar tills det blir måndag

Thursday, February 26, 2009

Världens bästa jobb?

Du har monopol.

Du säljer en produkt som är beroendeframkallande.

Om du mot all förmodan skulle sälja dåligt, så värnar du om folkhälsan.

Vd för Systembolaget!

Tuesday, January 20, 2009

The Day the Earth Stood Still

Jag gillar sci-fi. Varje gång det kommer en ny sci-fi-film så vill jag gärna se den. Men man blir bara besviken. Det är nästan konstigt att jag inte lär mig: Hollywood suger. Dom har cash, men dom suger.

Det absolut viktigaste i film är en bra story. En bra story har karaktärer med intressanta och hållbara motiv.

Och där sprack det. När jag förstod varför utomjordningen Keanu hade landat på jorden så ville jag bara lämna salongen.

Här är ett tips till manusförfattarna i Hollywood. Nästa gång, dumpa miljötalibanerna och sno en bra story från grabbarna som kan det där med sci-fi; Asimov, Clarke, Heinlein, bara för att nämna några.

Please?

Wednesday, October 22, 2008

Kungen och vargarna

http://miljoaktuellt.idg.se/2.1845/1.186301/kungen-om-vargarna-ord-for-ord

Jag kan se det framför mig nu. Det hela sker i slow motion:

Hovets informationsansvarige får syn på en journalist som närmar sig Kungen. Journalisten sträcker fram en mikrofon till Kungen. Kungen står där, klädd i en brun, engelsk gentlemanna-jägaroutfit med slips. Han har en Robin Hood-liknande mössa, och han håller i ett muskedunder.

Hovets informationsansvarige inser genast faran. Han kämpar sig förtvivlat fram mot de båda för att förhindra det som oundvikligen kommer att ske om han inte lyckas ingripa.

Han tar sig framåt, snubblar till, krockar med någon, ramlar till marken, försöker resa sig upp, men det är för sent. Med usträckt arm och en sista kraftanstränging ropar han: "NOOOOOOOOOO!"

Kungen babblar förvirrat på. Mikrofonen är på och journalisten nickar.

Hovets informationsansvarige vet vad som måste göras nu. Han tvekar inte en sekund. Resolut tar han ansats och kastar sin mobil långt åt helvete.

"Hovets informationsansvarige kunde ej nås för en kommentar."