Förr i tiden så var det åtminståne hardcore att vara kung eller drottning. Visst, man bodde i sin borg och åt sina 147-rätters middagar medan folket svalt, men verkligheten kunde hinna ikapp en illa kvickt. Det fanns massor av faror: Ett makthungrande syskon. Bondeuppror. En utländsk här. Giljotinen. Även lugna dagar krävdes personliga uppoffringar. Man var t.ex. tvungen att gifta sig av politiska skäl.
Tiderna har dock (som bekant) förändrats. Jag vill jag inte låta som en allt för missnöjd undersåte, men idag har medlammar av vår kungafamilj endast privilegier och inga som helst skyldigheter eller plikter. För att åtnjuta den lyx Bernadottarna omger sig med, krävs absolut inget av dom personligen, och de riskerar absolut ingenting själva.
Nu kanske det är aningen drastiskt att storma slottet och hänga Carl XVI "Självfallet" Gustaf i flaggstången. Eller våldta Madeleine, som rapparen Ken hävde ur sig på scen en gång. Men varför kan vi inte ställa krav på kungen och hans familj? Vi betalar ju för dom. Vi måste ställa krav ty Bernadottarna själva verkar inte vara beradda på den minsta uppoffringen. Victoria har t.ex. inga planer på att följa svensk tradition när hon ska gifta sig på lördag, utan planerar på sann Hollywoodsk manér att bli "överlämnad" av pappa kungen vid altaret.
Om vi ska fortsätta på samma spår; Varför säger ingen något i stil med: "Du Victoria, etanolbilen i all ära, men vi behöver stärka upp våra band med de oljeproducerande länderna. Tillåt mig presentera Shejk Abdallah av Saudiearabien. En äkta kunglighet och din blivande man."
Om vi ska sätta svensk demokrati ur spel och kalla någon för "Ers Höghet", och ösa skattepengar över en utvald familj, så bör vi även sätta demokratin ur spel gällande samma familjs skyldigheter och plikter. Det råder i nuläget en obalans som vi måste rätta till. Victoria får alltså inte gifta dig med vem hon vill. För varje förmån hon har, så lägger vi på en skyldighet. Ridå.
Men nej. Istället tillåts Victoria tramsa runt på Stureplan, spendera våra surt förvärvade pengar, och åka runt och praktisera på fina positioner. Hon väljer en man av folket som passar henne och det hittas på en prinstitel till denna lyckans ost. Lillebrorsan Carl Philip gör lumpen i fem minuter och blir utnämnd till amiral och Madde "vill bo i New York nu." Jaha? Jag själv vill ha en outtömlig frys med glassbåtar.
Missförstå mig inte nu. Jag har inga som helst problem med rika människor. Är du rik? Grattis. Så länge svaret på frågan: Hur lyckades du? ... är något annat än "Jag petade mig själv i näsan en hel del", så har jag inga som helst problem med rika människor.
Men varför ska jag vara med och sponsra Victorias och Maddes Stureplansliv? "Ja för kungafamiljen gör ju så bra reklam för Sverige ändå." Jovisst, en och annan busslast med japaner blir säkert nöjda, om än inte så jävla imponerade som många tror. Men om vi för en stund säger att den reklamen är värd dessa 200 miljoner om året, så varför startar Bernadottarna inte en egen jävla PR-byrå och tjänar sina egna jävla pengar? Varför ska vi betala medan de partajar i Båstad?
Nä, lyssna och lär av Althin. Hoppas han får mer tid i rutan på lördag.
No comments:
Post a Comment