Förrutom att det är skönare att duscha med kort hår, och att man spar schampo, och att håret torkar fortare, så har jag uppmärksammat ytterligare ett positivt faktum som jag direkt härleder till min nya frisyr; kvinnor ler mot mig.
Det finns förstås undantag. Rockbruden i mitt band blev förkräckt och började föreslå saker som att jag skulle "raka bort allt" och "börja om från början"(!). Den i princip enda tjejen där jag tränar tyckte att jag såg "mer vuxen ut"(?). Men i övrigt så har jag endast möts av positiva kommenterar och leenden. På stan och på jobbet.
På jobbet så väntar tjejer numera på mig, även om dom slutar typ en kvart tidigare, bara för att få sällskap till T-banan samt åka några stationer. Holy crap liksom. Om det inte är ett kvitto på en lyckad frisyr, så vet jag inte vad som är det. (För frisyren är nämligen den enda skillnaden på mig. I övrigt är jag densamma.) Hursomhelst så hoppas jag nu på en löneförhöjning. Fan, alla mina chefer är kvinnor ju.
Hur i helvete ska detta slå tillbaka på mig? Kommer jag få sparken? Det återstår att se.
Monday, November 13, 2006
Wednesday, November 08, 2006
Svammel med en stänk citron
Jag spenderade mestadelen av förförra helgen med att klaga på mitt pissiga liv för en gammal kompis. Vi hade inte setts på ett tag och han tänkte väl att det vore skoj att höra vad jag haft för mig senaste tiden. Shit vad han måste ha ångrat sig. Det är nästan så att jag får ångest över vad jag utsatt honom för. Först var det telefonterror och sedan fick han höra hela kvällen ute på krogen. Stackars sate...
Ganska ironiskt då att jag nästan direkt efter blev kallad till en arbetsintervju för ett riktigt storfräsarjobb. Det var på ett amerikanskt bolag och jävlar vad det går undan med jänkarna: Jag blev uppringd och fick frågan om jag kunde dyka upp på en jävla gång. Jesus fuckin christ liksom. Brinner det? Panik fick jag i varje fall. Drog fram kavajen, strök skjortan och letade fram finskorna (som jag även fick putsa förstås). Och där stod jag sedan framför spegeln... fint klädd men med rena rama Kurt Cobainhåret. Fan, jag kan ju lika gärna skita i att åka om jag ska se ut så här... En halvtimme senare var även det åtgärdat och stylad likt en gosse i Hitlerjugend satte jag fart in till stan för intervjun. Vilken - hör och häpna - gick tokbra, över all förväntan. Jag kunde nog inte ha gjort det bättre. Hon rent av älskade mig och sa rakt ut att jag hade svarat bra på frågorna och gjort ett grymt intryck.
Innan jag fick det väntade beskedet om att dom valt någon annan, så försökte jag starta ett nytt liv med min nya frisyr. Det var patetiskt men så desperat är jag. Ett tag trodde jag t.o.m. att det skulle gå vägen också. När Gnaget tryckte in 1-o mot Malmö och inga rapporter på mål från Borås hade kommit in, så trodde jag, för en kort stund, att det verkligen fanns en Gud. Och sedan kom allt på en gång. Förstås. Ungefär som när Jim Carey får käka asfalt i filmen Liar Liar. Alltså, när planet redan avgått och han springer ut i luften och sedan faller ner i marken. Smack. Elfsborg gör ett skitmål ungefär samtidigt som jag ser att jag har ett missat samtal från jänkarna. Oh yeah.
Nä, nu ska jag nog ta och fixa mina nya visitkort. Socialfall med magisterexamen.
Ganska ironiskt då att jag nästan direkt efter blev kallad till en arbetsintervju för ett riktigt storfräsarjobb. Det var på ett amerikanskt bolag och jävlar vad det går undan med jänkarna: Jag blev uppringd och fick frågan om jag kunde dyka upp på en jävla gång. Jesus fuckin christ liksom. Brinner det? Panik fick jag i varje fall. Drog fram kavajen, strök skjortan och letade fram finskorna (som jag även fick putsa förstås). Och där stod jag sedan framför spegeln... fint klädd men med rena rama Kurt Cobainhåret. Fan, jag kan ju lika gärna skita i att åka om jag ska se ut så här... En halvtimme senare var även det åtgärdat och stylad likt en gosse i Hitlerjugend satte jag fart in till stan för intervjun. Vilken - hör och häpna - gick tokbra, över all förväntan. Jag kunde nog inte ha gjort det bättre. Hon rent av älskade mig och sa rakt ut att jag hade svarat bra på frågorna och gjort ett grymt intryck.
Innan jag fick det väntade beskedet om att dom valt någon annan, så försökte jag starta ett nytt liv med min nya frisyr. Det var patetiskt men så desperat är jag. Ett tag trodde jag t.o.m. att det skulle gå vägen också. När Gnaget tryckte in 1-o mot Malmö och inga rapporter på mål från Borås hade kommit in, så trodde jag, för en kort stund, att det verkligen fanns en Gud. Och sedan kom allt på en gång. Förstås. Ungefär som när Jim Carey får käka asfalt i filmen Liar Liar. Alltså, när planet redan avgått och han springer ut i luften och sedan faller ner i marken. Smack. Elfsborg gör ett skitmål ungefär samtidigt som jag ser att jag har ett missat samtal från jänkarna. Oh yeah.
Nä, nu ska jag nog ta och fixa mina nya visitkort. Socialfall med magisterexamen.
Tuesday, June 06, 2006
Växthuseffekten, my ass
Blir det aldrig varmt i det här jävla landet?
(Jag hade egentligen tänkt kommentera nationaldagen, men när t.o.m. vädersnack känns mindre menlöst än det svenska nationaldagsfirandet, så fick det vara.)
(Jag hade egentligen tänkt kommentera nationaldagen, men när t.o.m. vädersnack känns mindre menlöst än det svenska nationaldagsfirandet, så fick det vara.)
Thursday, April 13, 2006
Tuesday, February 14, 2006
Thursday, January 05, 2006
Japanskt tema på jobbet
Okej att globalisering verkar vara en ständig inneterm, och att det är på modet med mångkulturalism. Men vad i helvete liksom.
Chefen: "Du jobbar över i kväll Paul."
Paul: "Hai!"
Chefen: "Alla andra har gått, jag litar på dig, vi litar på dig, företaget litar på dig!"
Paul: "Hai!"
Chefen: "Du vill väl inte dra skam över företaget?"
Paul: "Sensei!"
Chefen: "Bra."
Paul: "Onegaishemasu!"
Chefen: "Ha-ha-ha, eller hur. Givetvis ställer du upp gratis, sover på golvet och städer här innan jag kommer in i morgon, och så vill jag ha kaffet svart med två bitar socker."
Paul: "Kore-wa matta... "
Chefen: "Vad sas?"
Paul: "Hai! Sensei!"
Ja... snart blir det väl brukligt med seppuku när säljmålet inte uppnås.
Chefen: "Du jobbar över i kväll Paul."
Paul: "Hai!"
Chefen: "Alla andra har gått, jag litar på dig, vi litar på dig, företaget litar på dig!"
Paul: "Hai!"
Chefen: "Du vill väl inte dra skam över företaget?"
Paul: "Sensei!"
Chefen: "Bra."
Paul: "Onegaishemasu!"
Chefen: "Ha-ha-ha, eller hur. Givetvis ställer du upp gratis, sover på golvet och städer här innan jag kommer in i morgon, och så vill jag ha kaffet svart med två bitar socker."
Paul: "Kore-wa matta... "
Chefen: "Vad sas?"
Paul: "Hai! Sensei!"
Ja... snart blir det väl brukligt med seppuku när säljmålet inte uppnås.
Tuesday, January 03, 2006
Grattis Stockholm...
Idag startar försöket med trängselskatter i Stockholm. Lyckligtvis behövde jag idag inte använda kollektivtrafiken, men jag kan tänka mig - efter att ha läst rapporter i tidningar - att det inte var så kul att trängas med nya resenärer på redan överfulla tåg och bussar. Det är nog inte det här som Annika Billström syftar på när hon beskriver situationen som: "skönt att det är över". Vadå över? Det har just börjat!
Men om det är något som våra politiker kan bra, så är det att sopa problem under mattan. Lägg på en skatt, flytta över problemet någon annanstans, och så; taadaa! Klappat och klart. Varför någon skulle ha anledning till att framöver tro på vad Billström har att säga, vet jag inte. Jag fattar inte varför folk över huvud taget fortfarande lyssnar på henne. Ärligt talat, hur orkar man? Hon borde vara så bränd som det går att bli. Precis som Freivalds och Sahlin borde vara brända...
"Jag lovar att det inte blir några trängselskatter."
[5 minuter senare]
"Vi ska införa trängselskatter."
Sedan så sitter de där och tjurar; de intellektuella med sina kolumner i pressen, och debattprogram i teve, och vi får höra deras trötta gnäll på "soffliggarna". Dumjävlar... Varför ska man sätta sig in i vad politiker har att säga när inget som sägs egentligen betyder något?
Vissa (tråkmånsar?) skulle säga att det i Sverige råder ett demokratiunderskott. Alltså, att det saknas ett tydligt ansvarsutkrävande av politiker, något som också genomsyrar samhället i övrigt. Vi skakar på huvudet när vi får se bilder på japanska företagsledare skämmas som hundar och som med gråten i halsen ber om ursäkt för vad som har skett, för i Sverige vill vi inte ha "syndabockar". Ja, den svenska demokratin lider definitivt av ett demokratiunderskott: I en riktig demokrati kan man nämligen hålla de folkvalda till svars för deras handlingar. Men i Sverige så är politiker näst intill ofelbara. När det väl skiter sig (alltså då det inte längre går att sopa under mattan) så är det bara i extrema undantagsfall som någon anses ha uppträtt olämpligt och varit inkompetent. Sällan (aldrig?) är det någon som självmant tar ansvar för sina handlingar, erkänner sitt misslyckande och avgår, när t.ex. någon stackars sate får en istapp i huvudet och dör. (Timeouter och andra finna-sig-själv-bortförklaringar som att man t.ex. "söker en ny utmaning", underförstått: eftersom man redan bemästrat det man gör, haha, och att ens beslut inte har ett skit att göra med den stundande kritiken, räknar jag givetvis inte - mer än som direkta förolämpningar av väljarnas intellekt.) Det här är märkligt med tanke på att våra politiker samtidigt tävlar med varandra ifråga om vilka som är mest demokratiska... men så är det. Antingen det, eller så existerar inte politiska skandaler här eftersom allt egentligen är perfekt.
Medan så visar oberoende opinionsundersökningar att motståndet mot trängselskatten står sig starkt: (Jag applåderar det patetiska och misslyckade sabotageförsöket igår, även om jag föredragit att någon bara mulat Billström - ett tillvägagångssätt som ju är brukligt bland barn på skolgården). Bara var sjunde boende i Stockholms län ställer sig positiv till försöket med trängselskatten. Märk väl att undersökningar gjorda av Stockholms stad visar på en mycket jämnare situation med bara ett litet övertag för nejsägarna. Förmodligen föreligger här en undersökningstaktik lik den varpå de föreslagna valsedlarna inför omröstningen om den nya skatten är framtagna efter: "Vill du inte att kollektivtrafiken ska fungera bättre, vill du ha mer avgaser, buller och miljöförstöring, och vill du sabba planeten för framtida generationer, kryssa då INTE här..."
Va?
Förvirra så många väljare som möjligt så att dem svarar fel till slut. Det är en gammal beprövad strategi. Värt att påpeka i sammanhanget är också att det är långt ifrån säkert att pengarna kommer att gå till att förbättra kollektivtrafiken. Snarare så pekar mer på att dessa försvinner ner i statens kassakista. Fråga Nuder.
Sensmoral?
1. I Sverige går miljö går före demokrati.
(Och det även om de positiva effekterna på miljön är osäkra och projektet kostar svindlande miljoner som ingen har...)
2. Utnyttja din rösträtt. Enda sättet att bitchslapa en politiker.
Men om det är något som våra politiker kan bra, så är det att sopa problem under mattan. Lägg på en skatt, flytta över problemet någon annanstans, och så; taadaa! Klappat och klart. Varför någon skulle ha anledning till att framöver tro på vad Billström har att säga, vet jag inte. Jag fattar inte varför folk över huvud taget fortfarande lyssnar på henne. Ärligt talat, hur orkar man? Hon borde vara så bränd som det går att bli. Precis som Freivalds och Sahlin borde vara brända...
"Jag lovar att det inte blir några trängselskatter."
[5 minuter senare]
"Vi ska införa trängselskatter."
Sedan så sitter de där och tjurar; de intellektuella med sina kolumner i pressen, och debattprogram i teve, och vi får höra deras trötta gnäll på "soffliggarna". Dumjävlar... Varför ska man sätta sig in i vad politiker har att säga när inget som sägs egentligen betyder något?
Vissa (tråkmånsar?) skulle säga att det i Sverige råder ett demokratiunderskott. Alltså, att det saknas ett tydligt ansvarsutkrävande av politiker, något som också genomsyrar samhället i övrigt. Vi skakar på huvudet när vi får se bilder på japanska företagsledare skämmas som hundar och som med gråten i halsen ber om ursäkt för vad som har skett, för i Sverige vill vi inte ha "syndabockar". Ja, den svenska demokratin lider definitivt av ett demokratiunderskott: I en riktig demokrati kan man nämligen hålla de folkvalda till svars för deras handlingar. Men i Sverige så är politiker näst intill ofelbara. När det väl skiter sig (alltså då det inte längre går att sopa under mattan) så är det bara i extrema undantagsfall som någon anses ha uppträtt olämpligt och varit inkompetent. Sällan (aldrig?) är det någon som självmant tar ansvar för sina handlingar, erkänner sitt misslyckande och avgår, när t.ex. någon stackars sate får en istapp i huvudet och dör. (Timeouter och andra finna-sig-själv-bortförklaringar som att man t.ex. "söker en ny utmaning", underförstått: eftersom man redan bemästrat det man gör, haha, och att ens beslut inte har ett skit att göra med den stundande kritiken, räknar jag givetvis inte - mer än som direkta förolämpningar av väljarnas intellekt.) Det här är märkligt med tanke på att våra politiker samtidigt tävlar med varandra ifråga om vilka som är mest demokratiska... men så är det. Antingen det, eller så existerar inte politiska skandaler här eftersom allt egentligen är perfekt.
Medan så visar oberoende opinionsundersökningar att motståndet mot trängselskatten står sig starkt: (Jag applåderar det patetiska och misslyckade sabotageförsöket igår, även om jag föredragit att någon bara mulat Billström - ett tillvägagångssätt som ju är brukligt bland barn på skolgården). Bara var sjunde boende i Stockholms län ställer sig positiv till försöket med trängselskatten. Märk väl att undersökningar gjorda av Stockholms stad visar på en mycket jämnare situation med bara ett litet övertag för nejsägarna. Förmodligen föreligger här en undersökningstaktik lik den varpå de föreslagna valsedlarna inför omröstningen om den nya skatten är framtagna efter: "Vill du inte att kollektivtrafiken ska fungera bättre, vill du ha mer avgaser, buller och miljöförstöring, och vill du sabba planeten för framtida generationer, kryssa då INTE här..."
Va?
Förvirra så många väljare som möjligt så att dem svarar fel till slut. Det är en gammal beprövad strategi. Värt att påpeka i sammanhanget är också att det är långt ifrån säkert att pengarna kommer att gå till att förbättra kollektivtrafiken. Snarare så pekar mer på att dessa försvinner ner i statens kassakista. Fråga Nuder.
Sensmoral?
1. I Sverige går miljö går före demokrati.
(Och det även om de positiva effekterna på miljön är osäkra och projektet kostar svindlande miljoner som ingen har...)
2. Utnyttja din rösträtt. Enda sättet att bitchslapa en politiker.
Sunday, January 01, 2006
2006
Fy fan vad jag hatar stupfulla, nerspydda och gallskrikande fjortisar. Jag vill minnas att man själv (som fjortis) i alla fall var skitfull med stil.
Saturday, December 24, 2005
Punken är död
Efter ett par års flummande och allmänt pillande i näsan, så fick såväl jag som min pundarkompis K, våra arslen ur opiummolnet: Vi letade upp ett nytt ställe att repa på. (Om någon undrar så hade vi en "artistisk timeout". Jag blev politiskt aktiv medan K åkte till Amazonas för att finna sig själv i djungeln. Hmmm, nej, vänta, där tänker jag på någon annan... Äh, vem försöker jag lura? Det var K:s flickvän som hittade stället.) Hursomhelst, vår punkduo siktar nu mot rockhimmelen och första stoppet på vägen blev ett visst studjefrämjande i 08-land.
Väl där blev jag runtvisad av den ansvarige och rätt så entusiastiske F. K kunde inte komma. (Jag vet, det bådar inte gott, men det var akut, något om att bädda ner sina marsvin...) "- Här har vi så en replokal... här en till... här ytterligare en... överallt här finns replokaler... och här har vi vår eminenta studio! Här kan ni spela in, det blir skitbra ljud. Vi erbjuder kurser också, så ni kan få lära er hur man gör."
"- Vi brukar spela in på en köksradio."
[paus, paus, paus]
"- Så ni kör low-fi alltså?"
Punken är död, fast det visste vi redan, eller hur?
Väl där blev jag runtvisad av den ansvarige och rätt så entusiastiske F. K kunde inte komma. (Jag vet, det bådar inte gott, men det var akut, något om att bädda ner sina marsvin...) "- Här har vi så en replokal... här en till... här ytterligare en... överallt här finns replokaler... och här har vi vår eminenta studio! Här kan ni spela in, det blir skitbra ljud. Vi erbjuder kurser också, så ni kan få lära er hur man gör."
"- Vi brukar spela in på en köksradio."
[paus, paus, paus]
"- Så ni kör low-fi alltså?"
Punken är död, fast det visste vi redan, eller hur?
Thursday, December 22, 2005
Ho-ho-ho
... now I have a machine-gun!!!
Julen är här, ifall någon lyckats missa det. Japp. Nu är det återigen dags att gnälla om hur jävla stressigt det är med jul. Fan vad det gnälls. Ingen fattar att dom bara har sig själva att skylla.
Gran, julmat, feta släkten, och så hela cirkusen med klappar. Folk är fan psykskadade när det gäller klappar. Dom flesta behöver vård. Allvarligt talat alltså. Ingen har egentligen råd, allt handlas på krita, men visst fan ska det handlas, och det dyrt dessutom. Gå bara in på valfri ONOFF eller Siba, om du vågar, och se efter själv. Min satans dammsugare valde att sluta sitt liv nu i dagarna och med mitt ständiga flyt så stod jag där mitt i smeten och försökte välja ut en ny. Det är helt sinnes. Folk handlar i panik. Prylarna är skräp och kostar skjortan, men det är jul och NÅGOT måste ju köpas in. "Har ni den inne? - Nä, den är slut. - Den då?. - Öhh, nej också slut. -Vad har ni kvar då? - Den här. - Okej... Vad kostar den? - 2498 kr. - Ja, det får väl bli den då..."
Suck.
Där sitter dom sedan resten av året, utblottade. Räkningarna från Expert vägrar sluta komma. Haha. Dumjävlar... Jag vet inte om det är mitt buddistiska nyhetsbrev som talar här, men ni som klagar på att ni är så himla stressade, ni har fan bara er själva att skylla. Fåntrattar. Till slut så gick jag därifrån, utan dammsugare. Palla stå i den där jävla kön liksom.
"I've been to prison once.
been married twice.
but nuthin's SUCKED MORE ASS THAN THIS"
/Bad Santa
Julen är här, ifall någon lyckats missa det. Japp. Nu är det återigen dags att gnälla om hur jävla stressigt det är med jul. Fan vad det gnälls. Ingen fattar att dom bara har sig själva att skylla.
Gran, julmat, feta släkten, och så hela cirkusen med klappar. Folk är fan psykskadade när det gäller klappar. Dom flesta behöver vård. Allvarligt talat alltså. Ingen har egentligen råd, allt handlas på krita, men visst fan ska det handlas, och det dyrt dessutom. Gå bara in på valfri ONOFF eller Siba, om du vågar, och se efter själv. Min satans dammsugare valde att sluta sitt liv nu i dagarna och med mitt ständiga flyt så stod jag där mitt i smeten och försökte välja ut en ny. Det är helt sinnes. Folk handlar i panik. Prylarna är skräp och kostar skjortan, men det är jul och NÅGOT måste ju köpas in. "Har ni den inne? - Nä, den är slut. - Den då?. - Öhh, nej också slut. -Vad har ni kvar då? - Den här. - Okej... Vad kostar den? - 2498 kr. - Ja, det får väl bli den då..."
Suck.
Där sitter dom sedan resten av året, utblottade. Räkningarna från Expert vägrar sluta komma. Haha. Dumjävlar... Jag vet inte om det är mitt buddistiska nyhetsbrev som talar här, men ni som klagar på att ni är så himla stressade, ni har fan bara er själva att skylla. Fåntrattar. Till slut så gick jag därifrån, utan dammsugare. Palla stå i den där jävla kön liksom.
"I've been to prison once.
been married twice.
but nuthin's SUCKED MORE ASS THAN THIS"
/Bad Santa
Wednesday, December 21, 2005
Ehh?
vad har jag nu gått och gjort? Bloggare tenderar vara folk som hoppat av journalistutbildningen i någon medelstor svensk stad och som tror och hoppas att resten av världen bryr sig vad dom tycker och tänker. Folk som i hemlighet äter larver. Folk som jag känner, men som inte är som jag...
Så vad fan är det här?
Så vad fan är det här?